17 januari 2007

Trivseltankar

Sedan Everton for sin väg till varmare breddgrader och lämnade mig själv kvar här i kylan har det varit rätt ensamt... hattigt och ensamt. Jag gillar inte när vardagen inte vill sitta still och bli bekväm utan skall trilskas och mest bara vara opraktisk och mödosam.

När det lilla huvudet inte fylls av vardagens olika mindre spännande tankeverksamheter fylls det i stället av tankar på Brasilien men också på den lugna sköna, mer harmoniska framtid som stundar med regelbundenhet och förkovran i samhällsvetenskapliga böcker. När det lilla huvudet har tid att tänka på annat än den släntreana men mödosamma vardagen har det lätt för att försköna även de mest tråkstämplade sysselsättningar.

Det är svårt att avgöra om de små och förbiflaxande tankarna på tacksamhet kommer av dåligt samvete efter allt för många klagoanrop djupt där inifrån eller om de faktiskt av sig själva lyckas sipra upp till ytan då och då och är ett litet men ändå gott tecken på trivsel och att en undergång ändå inte är allt för nära....

Gud vad jag gillar att vara sträng!

Pappas andra dotter är jag utan tvekan....