24 september 2011

Kanske bara en reflex av något långt borta, men man vet aldrig


Jag är dåligt påläst. Jag förstår inte varför Palestina inte kan erkännas som en självständig stat? Klassas konflikten mellan Israel och Palestina egentligen som ett inbördeskrig? Varför pratar man då om en ockupation?  Jag förstår inte heller vad grejen är med förhandlingarna i FN? Varför inte gå till omröstning och låta fegisen i vita huset lägga in sitt veto? Vad gör det för skillnad för någon annan än honom? Han kommer ju göra det, det råder ju inget tvivel om den saken vad det verkar. Och vad är grejen med detta veto? Varför finns det en makt över makten om den ändå inte anses kunna användas?  Så till den grad att hela världen hjälper USA att förhandla fram en annan lösning, en som kan innebära att palestinierna fortsätter leva i sitt pseudoland utan att passa in i några skyddsnät. Vad har de gjort? Kan någon upplysa mig?

Avazza mobiliserar protester, det skall demonstreras och manifesteras. Det är underbart att se! Människor gör saker för att det ändå finns ett litet hopp. Problematiken finns åtminstone med i makten salar. Tänk vad mycket orättvisor som finns där ute, hela tiden varje dag. Må de vara små eller stora men de finns där, och 99 % får inte ens en rad i en tidning i hela världen. Det var som något högdjur från Eritirea sa i en tv-sänd intervju, apropå medieuppbådet och allt ståhej kring Davit Isaak (som förövrigt suttit fängslad 10 år idag) att; ”alla protester är löjeväckande, man har blåst upp frågan och det är skamligt att man lägger så mycket energi på Davit när det händer så mycket annat i världen som man aldrig pratar om”.

 Ja, han kan säkert sin retorik – skuldbeläggelse kallas det – det brukar man förövrigt bli mästare på efter ett långt och dysfunktionellt kärleksförhållande. Men jag kom och tänka på det. Att de gör rätt som engagerar sig där det känns som det finns en gnista, åtminstone den minsta gnutta av ljus. Kanske är det bara en reflex men man kan aldrig veta säkert. Är det någonstans man med så mycket samvete som möjligt kan ge utryck för sin frustration i världen är det ju där. Så, go go go Avazza, ship to gaza och alla andra som kämpar för att uppnå någon form av rättvisa där det i alla fall finns lite hopp. Jag är övertygad om att hopp smittar av sig och att fler gnistor tänds tack vare er.