28 augusti 2005

Ödsligt och Slätt

Det regnar, varför?
Jag saknar, som vanligt, tror det är min grej.

Jag behövde stöd i drömmen eftersom allt var kaos. Tog det gjorde jag, men varför i en dröm bekräfta något jag i vaket tillstånd vet, jag blir inte klok på psykets vindlingar. Jag känner en viss fallenhet för att tala som Yoda ur StarWars som jag somnade ifrån igår kväll. Det står rätt still, vill helst bara sova, fast bara där luften är lagom sval och om jag är lagom mätt. Det sitter i. Men det känns när dörren bara nästan stängs, när lyset släcks och när mörkret är stort och tomt. Inte obehagligt eller ledsamt, bara tomt. Någon saknas.

Drömde något annat också... Det var någon som ville ha tillbaka en lampsladd. Tror han var arg. Jag hade antagligen klippt sönder den. Det skulle inte förvåna mig!

21 augusti 2005

Porslinsskör

Tänka sig att toastols reliken jag plundrade till mig ute ladan passade precis på pricken på min egen toasto, hur stor chans är det på en skala från ett till tio? ... Ja kanske ganska stor chans då, om man skall tro mor min som bestämt konstaterade att gustafsbergstolar var de enda toastolar som tillverkades på sextiotalet. Så blev den skyldige till min toastols förfall mycket glad eftersom han inte behövde betala. Deodoranter är slipriga saker ja, och är man i badrumsbranchen tycker jag man borde ha den kunskapen som livserfarenhet. Nu har han det och jag vet ur man enklast lagar trasiga toastolar. Tack till Päronen.  

16 augusti 2005

LIBERAL~Halm på golvet Gräs i munnen~

Färger att linda runt sig, färger att värma sig med. Färger som lugnar, färger som tröstar. Färger med hopp... Färger med kraft att göra skillnad.

Atmosfären över uppsala exploderade ut i dessa färger, kärleken, värmen och hoppets färger. Luften bolmade av den lukt som hundratals människor som förespråkar frihet utsöndrar.

Jag var inte med där på morgonkvisten, när Madde och Tilda satt i trädgården och pratade om hur det känns, vad som känns och att det känns med bra konsärer. som rysningar, behagliga rysningar.

Det är tro för dem utan tro, något universiellt.

Övriga inslag av civil olydnad som förekom gjorde bara att allt känndes ännu bättre. Nyktrast och klarast av alla innom en radie av många meter var jag lycklig över att alla åt minstånde i vissa fall gör precis som de själva vill oavsett politiska lagar och regler.

Färgerna och doften uppör inte att göra intryck bara för att man valt att gå på stigen brevid ett tag....  

09 augusti 2005

Landet lagom

Detta var en upplevelse man kunde få förmycket av. Det kunde bli ungefär som i troja, man var inte långt ifrån att få anfall av hybris bara av att titta ut genom fönstret...
I sverige kan vi vara lugna, här är vi hemma

Idag har jag plockat kantareller, åkt motorbåt och bakat bullar, sådant som en ledig dag i landet lagom kan erbjuda. Jag är inte nära att stiga i taket av upphätsning men jag är otroligt lycklig att lyckan finns här  att ta för mig av. Helt obekymrat kan jag göra det och avslappnande är det.

Sådant som vi gjorde på Island, sådant kan man inte göra för ofta, för då får man storhetsvansinne, det tror jag. 

Fick uplleva en av landet lagoms inflytande helt oberoende lättnader här om dagen också. Livet tog ett steg in i någon ny fas och kanske är det därför det gråa vädret över dagens svampplockningsutflykt inte störde friden det minsta.

...och små små grodor fanns det....

07 augusti 2005

Jag är inte gjord av sten


Jag har skrikit färdigt, jag sprack sönder, nu kan jag bara nära min tyst dröm och fälla en och annan tår, låssas som att något särskilt rör mig.  Det är en av de drömmarna som varken ska eller kan fullföljas men som ändå frodas här inne, i de innersta, inget som drar sig för att bubla upp... Kokheta lavabublor som bränner och svider, innombords har jag inte skrikt färdigt, det dröjjer innan lava stelnar.

04 augusti 2005

Vackra landskap... som sofistikerad kvinna

En pava rödvin gör vilsna, i den kalla världen utslängda kvinnosjälar varma. Som han som är far till två döttrar varav jag är den andra brukar säga " snillen spekulerar" (även om jag är säker på att det är någon annan beserviser som sagt det från början) med övertydlig överlägsenhet i rösten så fort samtal börjar glida in på filosofi och vetenskap, sådant ägnar man sig åt. Och vist är det bara spekulationer, och inger gör anspråk på att ha rätt eller ens fel, nej det är bara ett sätt att umgås, att konversera och fylla tom luft med spännande tankar.

Filosofi är en sak och gestaltning och metaforer en annan. Vi känner behov av att gestalta ting vi inte kan ta på, inte riktigt. Metaforer och liknelser är trevliga påfund, underlättar filosofin avsevärt...
Funderade på om moln följer med i jordens rotation eller om de rör sig över världen oberoende av annat, sänkte sedan blicken som föll på staden i motljus mot den sjunkande solen. Staden sa Anna då, staden är som en prostituerad kvinna.
ja kankse...

01 augusti 2005

när tårar bara rinner, då är minet som en drog

Vägen är lång till fullföljandet av drömmar. Förmodligen är det inte meningen att man skall fullfölja dem. Jag saknar lätt personer som står mig nära, avstånd känns i min värld. Men vad skall man göra åt saken, jag om någon förstår värdet av att se nya platser, av att uppleva nya saker, det är att komma ett steg närmre drömmen.
Livet tycks på nått sätt följa ett abstrakt mönster, ömöjligt att förutse men än dock otroligt väl planlagt. Uppenbart kan man följa livets orsak och verkan och om man sedan behagar se ödet som självförvållat eller ej spelar mindre roll. Det fascinerande är det uppenbara, att något som är så komplext och storartat är så pass uppenbart, det framstår som otroligt mäktigt för mig.
Jag har det väldigt bra, inte bara förhållandevis bra utan väldigt bra i allmänhet och jag ljuger inte när jag säger att vågor av taksamhet sköljer över mig var dag. Mer än människa är jag dock inte och självklart tränger västvärdsproblemen in på mig preicis som på alla anndra i min omgivning. Vad jag finner svårast i vardagen.... eller jag skall säga, vad jag ser som orsken till det som är svårt, det är det omaka par tanken och verkligheten utgör.  När jag är riktigt lugn och känner harmoni i allt jag gör, då är tanke och verklighet överens, då går allt på ett ut, detta händer ytterst sällan.
Därför retirerar jag till minnet...Minnet är ju en form av dåtida verklighete infiltrerat av tankar... eller? Är det då konstigt att vi dagdrömmer, är det konstigt att vi saknar? är det konstigt att minnet är en drog...?