27 januari 2008

CSN och de dagliga orättvisorna

Det blir ett ilsket inlägg, för det finns inge hejd på hur lite självdistans centrala institutioner besitter. Jag tar nu i
och för sig ut min vrede i förskott men jag tror det är lika bra. Jag ansluter mig till myten om CSN som en tafatt inrättad, statlig institution som saknar förmåga till självkritik och utveckling. Hela idén kring CSN tycks bygga på en vanföreställning... vilka ideal är det egentligen som sätter regelverket för statens subventionering av skattepengar till studenter? Vilket är regelverket över huvud taget?