Aj det är svårt att sluta när man väl börjat!

Jag har alltid varit skeptiskt mot det som skrivs på ämnet "Facebook en fara för folkhälsan" eller hur det nu är man brukar utrycka sig. Ja ja, det finns säker några som flyr till den virituella världen för att livet är enklare bakom ettor och nollor.... men nej, jag tror inte på masspsykosen som vissa tycks befara är nära stundande eller kanske redan här.

Dock,mina vänner kan jag efter i kväll faktiskt erkänna att jag skulle kunna likna facebookberoende vid spelberoende... för det handlar inte om social interaktion så mycket som att vinna en känsla av att man sagt något roligt eller något uppskattat, formulerat en mening eller givit ett gott råd som alla sen kan ha en åsikt om.

Det är oändligt, du kan spendera timmar på att komentera dina vänners inlägg och deras svar. Det är som ett chatrum, fast öppet för alla. Alla får vara med och spela, alla får vara domare....

Chatten dog ut eftersom konversationer som ingen annan kunde följa bara passade dem som letade efter cybersex. Facebook är en succe, tror jag, eftersom livet, i och utanför internet går ut på RIS och ROS!

Och skratt förståss... glöm inte skratten!

Tvättstugeduell

Jag har fått bevittna sanningshalten i det där med att tvättstugefighterna har fördubblats på

bara några få år, att grannrelationer helt spårar ut när det kommer till de gemensamma utrymmena. Så som i tvättstugan, där det blir som mest påtagligt att vi lever nära inpå varandra.

Jag skulle tvätta, jag hade musik i öronen, jag ville vara i min egen värld. Blev stoppad i dörren av en tjej som inte kom in eftersom hon inte hade någo bokad tvätt-tid. Hon började genast beklaga sig över att en annan kvinna tagit alla lediga maskiner och att kvinnan (som redan befann sig inne i lokalen) vägrade öppna dörren.

- Hon är så elak! Jag har aldrig träffat en så elak människa! Hon har tagit alla maskiner och vägrar öppna dörren fast att jag bankar!

Väl inne konfronterade hon kvinnan. Det vara bara vi tre bland maskinerna. Jag försökte hålla mig osynlig i ett hörn men är säker på att min närvaro på något sätt gjorde konflikten en aning eldigare än vad den skulle varit om bara de två varit där.

- Du är en jävla fitta! en jävla FITTA fattar du det, så jävla elak, ingen förståelse för dina medmänniskor!

Skällsord utbyttes mellan de två i säkert fem minuter: - din jävla fitta - du kan vara fitta - nä, du är en jävla fitta och du pratar inte ens ordentlig svenska! - Ja, och du pratar ju så mycket bättre svenska. - Jag är faktiskt född här! Du kommer att bli ensam och utan vänner för du är så jävla elak! ...OSvvv.

Var kommer detta vardags hat ifrån? och vad är grejen med att mäta styrkan i nivå på talad svenska

tankar kring svår uppgift

Mina studier är tänkta att täcka ett brett område. Jag studerar allt från gamla politiska teorier till hur förvaltning och medborgarrätt fungerar idag. Internationella relationer, utvecklingsstudier och nationalekonomi, allt ingår det i det som min examen skall representera. Min C-uppsats skall spegla alla dessa kunskaper och lite till. Den ska spegla mitt intresse och det jag i framtiden skulle önska att få ägna mitt yrkesverksamma liv åt.

 

Så hur väljer jag ut ett uppsatsämne och en frågeställning till en studie som skall rymmas på 25 ynka A4? Hur väljer jag ett ämne som inte är för stort och en fråga som faktiskt går att besvara? Hur hittar jag den rätta infallsvinkeln och det rätta materialet? Hur skall jag, lilla oerfarna jag, klara av att utföra och färdigställa ett forskningsarbete värdigt att kallas C-uppsats i en Politices kandidatexamen?

 

Det blir svårt, och jag får slita mitt hår, men förhoppningsvis får jag en bra handledare och kanske har jag fördel av att vara ute i god tid med mina funderingar. Jag har börjat leta forskningsrapporter av intresse. Jag försöker läsa in mig på de områden som jag någonstans i mitt undermedvetna ändå bestämt mig för att jag måste fokusera på. 

CSN och de dagliga orättvisorna

Det blir ett ilsket inlägg, för det finns inge hejd på hur lite självdistans centrala institutioner besitter. Jag tar nu i
och för sig ut min vrede i förskott men jag tror det är lika bra. Jag ansluter mig till myten om CSN som en tafatt inrättad, statlig institution som saknar förmåga till självkritik och utveckling. Hela idén kring CSN tycks bygga på en vanföreställning... vilka ideal är det egentligen som sätter regelverket för statens subventionering av skattepengar till studenter? Vilket är regelverket över huvud taget?

Hundtankar...

Man ska ju inte klaga ...
                                             

                 ... men om jag säger att jag känner för att skaffa hund, bara för att ha en anledning att gå ut i det fina sommarvädret så förstår nog alla vad jag menar ...

 

Skulle det inte vara väldigt konstigt om jag skaffade hund?


Det står väldigt många mil, väldigt många månader och väldigt byråkratiskt upplagda myndigheter  mellan mig och det som hundägartankarna tjänar som substitut för.... 

I en tårpöl

Så har sommaren kommit, den enda tiden på året då jag har tid att läsa vanliga böcker. Det är en fantastisk men flyktig period!

Har köpt pocket idag, fyra för tre på Bokskotten, Akademibokhandelns billiga konkurrent på Regeringsgatan. Jag kunde liksom inte låta bli. Satsade på faktapocket, en dokumentärroman och Flyktsoda av Marcus Birro. Köpte förövrigt hans senaste bok, Svarta vykort, bara för någon dag sedan och har redan gråtit mig igenom den. Han skulle kunna vara jag, eller jag han eller hur man nu säger, fast lite bittrare, lite svartare... Vilket inte är så konstigt, med tanke på omständigheterna.

Jag mins att jag var och lyssnade på hans uppläsning på Arvikafestivalen, måste ha varit sommaren 2003. Markus Birro gav intrycket av att vara den spydige men kloke och beskyddande storebrodern. I radioprogram, i skrift och tal ger han sig ut för att vara någon att se upp till. Svarta vykort stärker den känslan ytterligare, han kommer så nära så nära, han blir så mänsklig. Spiller ut sig själv på golvet framför mig och jag bryr mig inte om att jag tycker att han tar i lite väl här och där, jag bryr mig inte om att hans hårda ord riktas som kulsprutor mot allt och ingen, jag bara förstår. Och gråter.

 Nog om det. Skall ut på landet i helgen och leta gamla jeans.

Inget slår Fiji...

Laddad med solvitaminer återvänder jag nu till verkligheten. Det var lite rörigt i Brasilien, mycket annorlunda och förändrat, sånt är jobbigt. Ägnade mig åt att ändra tillbaka allt under surmulen uppsyn ett tag... tills jag kom in i rytmen och slappnade av. Att det ska vara så svårt. Lagom acklimatiserad blev jag tyvärr sjuk och den efterlängtade dykarkursen fick retirera till drömmarna. Sen var det hög tid att åka hem.

Väl hemma känns tillvaron där som högst idyllisk, i fantasin är jag kvar... ska lägga upp bilder sen

Nej, snap out of it!

Överöst med skola och jobb, men det är lika bra det, då går tiden fortare.

Kroatien väntar till sommaren, får hoppas pengarna räcker. Sommar är ju inte heller helt fel. Nu skall jag börja kuta om kvällarna igen och äta nyttig mat. Hoppas att trasslet med capoeira lägger sig, har ingen lust att tänka på det...

Längtar ut på landet, till päronen och lugnet. Men det får vänta. I morgon får jag i alla fall tillbaka bilen, det blir bra.

Läste Annies resedagbok, hon har varit på Fiji och tagit fantastiska bilder. Det ser så overkligt ut att jag blir alldeles avundsjuk trots att jag inte borde!

ska jobba lite nu då...