Jag undrar hur länge man skall behöva gå om kring och känna sig helt utmattat psykiskt av allt man vill och försöker få gjort i livet? Jag räcker inte till mig själv! Det är inte konstigt att folk drömmer om att bli ekonomiskt oberoende... då skulle åtminstone ett problem vara ur vägen!
Man kan inte ens hävda att det var bättre förr... för det var det inte, utan förmodligen mycket värre. Troligtvis, fast att det är svårt att tror det, har det nog på de allra flesta platser på jorden, även de där det fortfarande är rent fruktansvärt, blivit bättre... ska man skratta eller gråta åt det?
Latinamerikas öppna ådror är en bok som verkligen ger ord åt detta... rakt igenom är det en skildring av never ending orättvisor, missär och tröstlöshet. Inget blir bättre, det onda ändrar bara skepnad och uttrycksform... och kanske byter det fokus från den ena människan till den andra ibland också... man glömmer bort att boken är skriven på 70 talet, och när jag kommer på det så går en lättnad igenom mig för jag tänker, jaha juste ja idag är det ju inte lika illa... eller?
Ja inte var det bättre förr i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar