09 augusti 2006

bångstyrig men inte självdestruktiv

Åter från paradislandet ville fingrarna inte lyda... inte på ett bra tag och jag blev ledsen. Ledsen för att huvudet var tvunget att bära hela bördan själv, samarbetet i botten, det är inte likt mig.... En och en halv månad går och så plötsligt en kväll vet hjärnan hur den skall övertala fingrarna att åter avlasta och hjälp till.

Ledig dag i Uppsala fick till det med en massa avklarade saker. Stökig överbelamrad lägenhet blev bebolig och framtiden ett litet uns mer synlig efter ett möte med Stig.  Picknickade sedan i parken med go salad och pratade om kärlek på portugisiska, sådant man inte gör varje dag tyvärr.

När det roliga var slut togs det i tu med andra mindre rofyllda uppdrag. Undvek smidigt pinsamheter trotts att hjärtat bankade hårt av oro. Hade trevligt men har säkerligen inte skött saker snyggt egentligen, frågan är om jag ska bry mig om andras outtalade känslor och ta på mig skulden för dem? Ologiskt säger en del, självklart säger en annan.

Till råga på allt han det soffslöas halvsovandes framför lägenhetslivets många tv-kanaler, dessvärre stångade huvudvärken kraftigt tiningarna vid uppvaknandet. Inser bittert att kaffet tagit överhanden och nu styr mitt välbefinnande.

Tänk så bra det känns när sysselsättningarna avbyter varandra, uppdragen växlar i spänning men
ändå alltid håller tankarna i styr. När kärleken från långt borta är på väg tycks kroppen vilja öppna alla välkomnande portar på vid gavel och samtidigt bygga upp alla skyddande murar så högt det går. Mot vad kan man fråga sig?

Jag längtar tillbaka och även om delar av det finns här kommer jag inte vara där
.fakta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar