Jag är fårvakt den här veckan, husvakt och hönsvakt men katten anser sig inte behöva vaktas. Som lön för denna möda som även innefattar tömning av brevlådan, oändligt mörker, kyla och mystiska ljud står jag under dessa dagar som ensam användare av min fars bil eftersom han behagat ta sin äkta hälft och fly till varmare breddgrader utan mig. Bilen liknar ett rymdskepp med överljudsmekanism.... på gott och ont.
Nedan följer en beskrivning av min förra seminariegruppsledare som tycktes hämtad ur en dålig femtiotalsfilm och anledningen här till är den enkla att jag uppenbarligen behöver ventilera det agg jag så tydligt hyser till denna man. Yvigt gråsprängt hår, trötta ögon i ett fårat och relativt uttryckslöst ansikte, ansträngd hållning och en gångstil som påminner om sengångarens, iklädd en några nummer för stor tweedkavaj i vilken förvaras ett vältummat mjukpaket löstobak som inför varje bensträckare ofrånkomligen plockas fram. Med håret framför de plirande ögonen rullar han cigaretter bakom katedern samtidigt som han kommenderar ordet till de studenter som trots hans lite illviligt hånande leende vågar räcka upp handen. När han låter sin nästintill överdrivet sansade, välartikulerade, mörka radioröst ljuda är det antingen för att fälla någon överlägsen kommentar eller också för att låta berätta något torrt skämt som får honom att skratta väsande och svänga lite med läsglasögonen han håller i handen. Tack och lov är kursen slut, men som jag ignorerande hans översittarbeteende och åkte utomlands ett par tillfällen får jag befallande blickar av dessa trötta ögon var gång de möter mig i korridorerna och hans hälsningar är enbart av det artiga slaget och yttras helt utan efterdryck enbart om jag sagt hej först... Jag är väl medveten om att jag skall lämna in mina restuppgifter!
Förutom detta är det min andra, på så många sätt helt underbara, men mycket, mycket självgoda och tyvärr rätt lata vän som tar upp tid och tanke, dessutom pratar han så mycket och gärna att bara det gör att världen blir äldre fort. Fjärilar bor i magen av flera anledningar men alldra främst eftersom mina idéer leder mig in på okända spår och utmaningar jag inte har en aning om om jag kommer klara av. Han som pratar så mycket försäkrar dock att det kommer gå så bra så, det löööser sig... jag hoppas det.
I morgon natt skall jag jobba natt för första gången i mitt liv, det skall bli väldigt spännande... och, i nästa vecka blir det brölopp, också mycket spännande, med det som är mest spännande av allt det är vad som händer i slutet av januari och hur jag tar mig igenom det. Blod svett och tårar kommer få en helt annan betydelse....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar