Jag är medveten om att jag blir tjatig, men tro mig, jag har själv försökt påpeka den saken för mitt psyke men utan framgång, samma tankar mal än. Tror faktiskt nästan det gått lite för långt till och med, nog för att det är en av de saker som för alla ter sig ungefär lika, något som är svårt och tidskrävande att bearbeta, men jag tror faktiskt att en normallyckad själslig återuppbyggnad efter ett så horisontellt magplask som jag upplevde för något år sedan borde ha artat sig lite mer än vad det nu faktiskt har. Jag börjar bli aningen trött på mig själv mellan varven, något som säkerligen inte bidrar det minsta till att det går bättre... jag vet faktiskt inte vad jag skall göra. Har kommit till de stadiet då det känns som att åtgärder krävs, men vilka åtgärder skall vidtagas? jag är rädd att hade jag vetat, hade jag åtgärdat saken för länge sedan, för det är inte med största nöje jag är så här labil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar