Det regnar, varför?
Jag saknar, som vanligt, tror det är min grej.
Jag behövde stöd i drömmen eftersom allt var kaos. Tog det gjorde jag, men varför i en dröm bekräfta något jag i vaket tillstånd vet, jag blir inte klok på psykets vindlingar. Jag känner en viss fallenhet för att tala som Yoda ur StarWars som jag somnade ifrån igår kväll. Det står rätt still, vill helst bara sova, fast bara där luften är lagom sval och om jag är lagom mätt. Det sitter i. Men det känns när dörren bara nästan stängs, när lyset släcks och när mörkret är stort och tomt. Inte obehagligt eller ledsamt, bara tomt. Någon saknas.
Drömde något annat också... Det var någon som ville ha tillbaka en lampsladd. Tror han var arg. Jag hade antagligen klippt sönder den. Det skulle inte förvåna mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar